Förväntan som blev – besvikelse igen….

I dag hade vi en förhoppning om att vi skulle få träffa vår son.

Dagen började med att vi fick ett samtal från Christina Wang om att hon nu talat med den ansvariga damen på Civil Affairs och att det inte var omöjligt att hon nu accepterade papper som ej var original. Hon skulle ringa till barnhemmet och undersöka om de hade synpunkter på det. Christina lovade att så fort hon hade några nyheter så skulle hon återkomma.

Vi gick därefter ner till frukosten på hotellet och träffade Sylvia där. Hon sa att om vi inte hade fått några nyheter före 11.00 så kan vi ta dagen till att göra en liten utflykt. Vi tar med mobilen så skulle det vara några bra nyheter så skulle vi kunna komma tillbaka snabbt till hotellet sa hon.

Inga nyheter hade kommit tyvärr före 11.00 så vi tog en taxi till ”Twin Pagoda Temple”. Ett buddistiskt tempel. Det ursprungliga namnet på Twin Pagoda Temple är Yongzuo templet, det byggdes först i den period Wanli av Mingdynastin (1368-1644). Det var en trevlig tur och vi var nästan ensamma där. Vi träffade dock på en äldre man och som följde med oss när vi gick runt. Oklart vad han egentligen ville men han sa tydligen till Syliva att han var en gammal läkare och som tog hand om sina patienter öppet. Han såg bl a i hennes hand och på hennes livslinje. Genom detta så kunde han se att hon skulle dricka mer vatten. För vatten förenar de 5 elementen då det ligger i mitten (vilka de övriga var hörde jag dock inte riktigt).

Efter vi hade varit på templet så åkte vi en typ av cykeltaxi för att komma till en polisstation som ev. skulle ha information om vår son. Men det var inte den rätta stationen. Distriktet som han blev upphittad i är stort och det finns flera stationer inom det. Under tiden som vi var där så såg jag på vår mobiltelefon och såg då att vi hade fått ett SMS från Christina Wang. Å, äntligen, hoppas att det nu är något gott att läsa hann vi tänka innan vi öppnade det. Men tyvärr var det inte vad vi hade hoppats.

Följande stod det:
”After coordinating with the orphanage, the lady from Civil Affairs insisted on having received the original invitation letter first. On Monday they will allow u to meet the child. Since no other solutions to convince her to accept our proposal, half an hour ago I asked the vice general director of CCCWA to contact the province & do “liason work”. Once I hear anything I shall let u know”.

Luften gick ur en lite där. Vi hade hoppats så mycket på att vi skulle kunna få träffa vår son i dag eller senast morgon torsdag. När vi berättade för Sylvia så sa hon dock att vi inte skulle ge upp hoppet för om Christina nu kontakter CCCWA och ber dem ringa så är det inte troligt att hon går emot dem. Detta då man sällan vill bråka med högre myndigheter. Men som hon även sa – det är damen på Civil Affairs som bestämmer här till slut ändå.

Vi åkte vidare med en taxi från polisstationen mot stan igen och mot en annan polisstation (som Syliva hade fått berättat att det skulle vara av polisen vi besökt). Men när vi kom till den stationen så sa ett befäl där att det inte är den ändå utan att det finns en annan i den park som vår son hittades i. Den tillhör den här stationen men är en egen ändå.

När vi kom ut igen så frågade Sylvia om vi var hungriga (klockan hade hunnit bli 14.00) eller om vi skulle fortsätta direkt tillparken vi efterlyste. Vi sa då att vi var hungriga och att det nog är bättre att vi äter före vi åker vidare. Under tiden som vi letade efter ett matställe fann Sylvia en sportbutik/träningsställe och gick in där för att som vi kunde hitta fjäderbollarna som vi ville ha. Efter en kort stund kom hon ut igen med ett leende och bad oss följa med. De hade fjäderbollarna och till vilket pris sedan… 2 Yuan stycket :-) Så lyckliga gick vi därifrån med 6 st till det facila priset 12 yuan (ca 15 SEK). Tanken är att vi ska ha några själva i reserv men även ge bort någon till bl a Isac:s förskola.

Vi hittade bara ett ställe som serverade s k Hot Pott vilket är förstarkt för Isac. Så vi beslöt att vi skulle ta en taxi mot parken och gå till KFC (Kentuckye Fried Chicken) som låg bredvid. Det var länge sedan jag har ätit på KFC och för Helena och Isac var det första gången. Men det var lite annorlunda mot vad jag kommer ihåg. De fanns inget riktigt kycklingkött i form av vingar eller klubbor/filéer utan var friterad kyckling och ”hamburgerkyckling”. Det förklarade Sylvia med att det inte hade gått att sälja som på andra ställen i värden i Kina utan de var tvungna att göra det som hamburgare. Märkligt… :-)

Mätta gav vi oss i alla fall iväg igen för att eftersöka platsen. Kortfattat kan vi väl säga att vi fann området i stort men inte i detalj. Polisen vi talade med, och som fanns i parken, sa att det lämnas en del barn i parken för att det är mycket folk där och barnen då lätt blir funna. Men just vår son var ingen man kom ihåg speciellt utan bara visade oss de 2 platser som det var troligt det handlade om.

När vi gick där i parken så såg vi ett filmteam som höll på att filma. När de såg oss blev de väldigt angelägna om att vi skulle komma fram. Men de pratade bara kinesiska så vi förstod inte vad de ville vi skulle göra. Men Sylvia kom till vår undsättning och sa att de ville vi skulle ställa oss på en punkt och lyfta upp Isac emellan oss och vinka….. Vi gjorde detta för skoj skull. Som vi förstod det sedan skulle vi komma med i ett lokalt inslag och även få äran vara med i någon typ av reklamfilm för den. Undra om vi nu kan få royalties som betalar vår extra vistelse här…. :-)

Det som även hände när vi var i parken var att vi fick ett samtal från Christina Wang. Tyvärr var det inga goda nyheter. Hon beklagade men det hjälpte inte att CCCWA hade ringt utan damen på Civil Affairs hade inte gett sig. Tvärtom så menade hon att hon redan hade gjort oss en stor tjänst genom att låta oss få träffa vår son redan nästa måndag……. Hon hade även sagt att hon rekommenderade oss att inte tjata vidare utan vi skulle vara tacksamma för att det ändå har gått så snabbt som det gjort. Andra hade minsann fått vänta betydligt längre – upp emot ett halvår. Vilket hade inneburit att de hade fått åka hem och komma tillbaka senare.

Kortfattat kan vi säga att det hon gör är bara något som hon gör för att hon kan. Av något skäl så är hon väldigt speciell och direkt näst intill elak. Hon behöver inte göra så här. Hon skulle mycket enkelt kunna underlätta hela processen då övriga myndigheter redan har gjort allt klart. Spelet med att hon skulle fråga vad barnhemmet hade att säga om icke originalhandlingar var bara ett spel. För de har inget att säga till om utan måste göra som HON säger (enligt Sylvia). Faktum är också att det är hennes myndighet som inte har lämnat korrekta uppgifter från början om Theo. Varför ska vi då få en process som hon drar ut på när det inte behövs? Varför ska vi behöva ha en son som frågar och längtar hem vilket är det värsta med det hela? Jag frågade Sylvia om damen inte hade familj och kan sätta sig in i vår situation? Jo, det hade hon och Sylvia sa att de redan hade tagit upp dessa aspekter med henne. När de kom in på att Isac inte har det väl och att han saknar sitt liv i Sverige så hade hon svarat att han vänjer sig….. Sylvia hade då frågat om hon hade tyckt det samma om det gället hennes egen dotter. Konstigt nog så hade det varit en helt annan sak…. Så det är något som inte stämmer vilket gör att man känner sig helt maktlös. Hela vår situation här styrs och ställs av en enda person och den personens nycker. Ingen verkar heller kunna göra något åt det för man vill inte stöta sig eller för att det inte finns någon som är högre än henne. Inte i alla fall gällande adoptioner i den här provinsen.

Men – vi ska inte vara allt för uppgivna även om modet och humöret sviktar ibland. Vi förstår att vi haft en otrolig tur i oturen ändå. Vi har fått en ny son rekordsnabbt – även om vi inte har fått träffa honom ännu. Många har verkligen jobbat för oss och för att hela den är processen skulle lösas på snabbaste sätt. Det som normalt sett har tagit ett par månader har man nu löst på en vecka. Något vi är väldigt tacksamma för. Att vi sedan tyvärr har stött på patrull lokalt är inget som vi kan anklaga någon för mer än den lokala myndigheten. Hade vi fått ett barn från en annan provins skulle det redan vara löst säger många men här är man väldigt speciella.

När vi satt och åt middag på kvällen och vi förklarade för Isac att det kommer dröja innan vi träffar lillebror så frågade han ju varför. Vi förklarade då att det var pga damen på kontoret som vi var på. Isacs svar då gjorde att man i alla fall fick ett gott skratt. För med stor entusiasm sa han:

”Vi kan ju smyga och hämta lillebror så hon inte upptäcker oss. Skulle hon ändå göra det så får vi väl bara springa….”. Ja, barn har sina egna enkla lösningar. Synd att vi inte bara kan göra som han föreslog :-)

Att vi nu får vänta extra på vår son gör även att vi inte kommer hem på ett tag. Först den 5/1 är vi bokade på flyget hem. Det under förutsättning att vi inte får mer bekymmer med den lokala myndigheten och att vi får honom i vår vård nästa måndag. Därefter är det pass och visum som måste ordnas och det tar lite tid att ordna. Passet ska den lokala polismyndigheten ordna och vill det sig illa med det så kan det ta ett tag. Men det vi fått förhandsinformation om är att det inte bör vara något större bekymmer då en lokal tjänsteman här känner någon på polisen o s v. Men man vågar inte ta ut något nu. Ibland känns det som om man säger saker till oss som man tror vi vill höra. Är ett antal ggr nu man sagt en sak men där det visat sig att det inte har blivit så.

Allt gott våra vänner.
Bosse, Helena och Isac

9 Responses to Förväntan som blev – besvikelse igen….

  1. Ronny 21 december, 2011 at 04:42 #

    Väntar med Er…

  2. Eva 21 december, 2011 at 04:42 #

    OjOj så tillkrånglat.
    Det enda jag känner är hoppas hoppas att det ska klaffa.
    Tänker på er
    Kram Eva

  3. Linda 21 december, 2011 at 05:30 #

    Jag tycker att det fantastiskt att ni ska få ett barn. Lite humoristiskt – den kinesiska damen som bestämmer kanske vill att ni ska få en känsla av att man aldrig riktigt vet när ett barn kommer. Till nyår tippar jag på. Kan vi starta en vadslagningssajt för att få tiden att gå tills ni kommer hem? Vi tänker på er. Thommy hälsar

    Hoppas ni kan hitta någon form av julkänsla i Kina. Jag antar att ni slipper julstressen och istället får uppleva tristessen i att vänta i ovisshet

    Julkramar mmmm kommer här

    Vad är Kinas motsvarighet till Julbesk undrar vi?

    Ta hand om er

  4. Inger 21 december, 2011 at 06:32 #

    Kämpa På. Vi får hålla ställningarna så gott det går här hemma
    Kram

  5. Monika Gavlik 21 december, 2011 at 07:20 #

    Så roligt att höra att ni ska få ett barn till. Att Isac ska få bli den storebro han längtat efter att få bli.
    Jag är så glad för er, efter allt elände ni fått gå genom.
    Ta hand om er och kämpa på, vilket jag tycker ni varit jätte duktiga på.

    Många kramar!

  6. Lotta Stolth 21 december, 2011 at 08:00 #

    Visst är det konstigt att vissa människor mår väl av att förstöra för andra, det är helt otroligt. Ni får ha det så bra ni kan och snart är ni förhoppningsvis hemma med en lillebror till Isac.
    God Jul på er.

  7. Anna, Toni & Elliot 21 december, 2011 at 08:08 #

    Märkligt att dessa människor finns i alla dess former, och i alla länder ? Ett larvigt tips, gör ett veckoschema på allt vad ni vill/kan göra. Sevärdheter – ja ni vet. Så gjorde jag när vi fått BB för Elliot. Då upplevde jag en känsla av att tiden rann undan lite snabbare. Har ni sett TV-programmet – I en annan del av Köping ? Där man följer personer som är mitt i livet, på ett gruppboende. Om ni sett det, så säger jag som Mats i serien:- Ta lugnt !!!
    Vi som använder mycket stödtecken i familjen pga av sonens språkstörning, skulle vilja visa er tecknet för just:- Ta lugnt :o ))
    Kramar till er..

  8. Karin D. 21 december, 2011 at 08:11 #

    Hoppas, hoppas

  9. Ewa 22 december, 2011 at 05:18 #

    Hej jag förstår om varje dag känns otroligt lång och onödig i väntans tider. Men ni har honom snart i er famn och jag hoppas verkligen att ni inte stöter på fler problem. Många varma julkramar från oss.

Lämna ett svar till Ewa Klicka här för att avbryta svar