Hemkomst

Hej alla nära och kära!

Lyckan är fullständig när vi nu kan berätta att vi fått en liten son och lillebror till Isac. Ljuvliga liv!!! Vår lilla kille heter har vi valt att namge, och senare döpa, till Hannes och som är en förkortning av Johannes. Hannes föddes den 20/6 2009 och är alltså nästan 2 och ett halvt år gammal. Han bodde hos en fosterfamilj här i Taiyuan och kommer gjorde det tills vi fick honom i våra armar. Vi hade bokat biljetter till Sverige igen den 22/12 men vi nu är de ombokade till den 5/1-2012.

Om ni vill hjälpa oss att göra vår första tid tillsammans som familj så bra som möjligt ber vi er ta en stund att läsa igenom detta brev. Det finns saker man som omgivning behöver veta om hur det är att adoptera och adopteras. Saker som är livsviktiga för barnets anknytning och forsatta liv med sin nya familj. Vi vill med detta brev berätta lite om hur det är att ta emot ett adopterat barn och på det viset förhoppningsvis göra er införstådda med varför vi handlar eller reagerar på ett för er kanske märkligt sätt i vissa situationer framöver.

Hannes har varit med om mycket i sitt korta liv tills han landar hos oss i vår familj. Det betyder inte att han har en ovanligt hemsk bakgrund av något slag, utan att det är tufft för en liten människa att bli övergiven av sin biologiska mamma och att de första månaderna vistas på ett barnhem med ett 10-tal vårdare som spelar en roll i det dagliga livet och skötseln. Det är om möjligt lika stort att när man kanske börjat finna ro i det livet, möta alldeles nya människor som förväntar sig att få bli de föräldrar man saknat. Människor som luktar annorlunda, ser annorlunda ut men inte minst talar ett språk som klingar förskräckligt ovant i öronen. Ovanpå allt detta ska man göra en lång resa, många hundra mil till ett kallt land i norr där det är mörkt större delen av dagen, där det är klara färger på väggarna, där det finns leksaker och intryck i uppsjö, till skillnad till den måhända lite torftiga barnhemsmiljön. Med detta i åtanke förstår ni säkert hur känslig och sårbar vår relation till Hannes kan vara i början. Det är viktigt för oss och honom att hålla antalet nya personer lite på avstånd till att börja med. Tillräckligt mycket är nytt för honom som det är ändå. Vi vill ge honom en lugn och trygg start hos oss. Det blir er tur så småningom, var så säker, men vår önskan är att få lite andrum och tid för oss själva direkt efter hemkomsten.

Som ni säkert förstår är det omöjligt för oss att i förväg veta hur lång tid vi behöver innan Hannes börjar bli så trygg att vi känner att vi kan ta emot besök. När den allra första känsliga hemkomstfasen passerat vill vi med all säkerhet ha just besök. Vi vill förstås precis som alla andra nyblivna föräldrar visa upp och vara stolta. Däremot är risken stor att vi ett bra tag framöver kommer hålla en viss distans mellan besökare och Hannes. Givetvis menar vi inte att man inte får närma sig honom, utan tänker på att undvika allt för nära kontakt.

Exempel på detta kan vara att ta i famnen, lyfta upp i knät, gosa, mata, trösta eller byta blöja och söva. Det är nämligen några av de viktigaste tillfällen man har som adoptivmamma och adoptivpappa att knyta nära band med sitt barn. Kanske får våra närmaste som syskon och far- morföräldrar ganska snart komma in i vår lilla krets av ”nära” personer, märk väl att vi talar om kanske, detta får styras av Lillebrors behov.

Förhoppningsvis ser vi att Hannes anpassar sig bra och att vi snabbt växer ihop till en familj och så småningom kommer vi troligen ha lyckats att ge Hannes sin grundtrygghet hos oss, men innan vi kommer dit krävs som sagt en del hänsyn, förståelse och tålamod från alla er som är våra nära och kära.

Vi svarar gärna på frågor om ni funderar över något. Vi tar inte illa upp om ni undrar och funderar utan ser det bara som ert sätt att stötta oss i vår föräldraroll. Det är däremot inte säkert att vi svarar på alla frågor om vår sons/söners bakgrund och första tid i Kina. Det kan ju vara bra för er att veta att det finns saker som vi inte delar med oss av, även om ni inte ska vara rädda för att fråga. VI VILL GÄRNA BERÄTTA och dela med oss av våra upplevelser! Men kunskapen om vissa delar i Hannes bakgrund tillhör dock honom och ingen annan. Vi har inget vi vill dölja, men anser att han själv en dag ska kunna bestämma hur mycket hon vill berätta för alla andra!

Ni är alla MER ÄN välkomna hit för att hälsa på oss och Hannes när saker och ting börjat ”landa” här hemma, (ring gärna innan och gör hur det går och verkar) men vi vet av erfarenhet att det för en del av er i princip är omöjligt att vänta allt för länge…..

Tack för att ni tog er tid att läsa ända hit! Vi ses och hörs framöver!

Bosse, Helena och Isac samt Hannes