Dag 4 – Till Taiyuan

I dag har vi nyttjat dagen till att färdas. Närmare bestämt till Taiyuan och som är provinshuvudstad för den provins Datong ligger i. Här ligger även CCAA:s kontor och som är kinas myndighet för adoption. De är på deras kontor på måndag som vi ska träffa Lillebror på. Han kommer att färdas med bil från Datong till Taiyuan vilket är ca 30 mil enkel resa. Så vi får se i vilket skick han är när han kommer fram och får träffa oss.

Dagen började med att vi hade sovmorgon. I alla fall i jämförelse med våra övriga nyfunna vänner i gruppen. De skulle resa till sina respektive provinser för att träffa sina väntande barn 2 timmar tidigare än oss och familjen Byström från Ö-vik. Vi gick upp vi 07.00 men tog det ganska lugnt innan vi gick ner till frukosten. Som vanligt, och tyvärr får vi väl skriva, är frukosten något som Isac känner att han kan mer eller mindre hoppa över. Det är inte många gram som hamnar i magen. Vad detta nu beror på vet vi inte men det kanske år så enkelt att han helt enkelt inte är en ”frukostmänniska”. Nåja, nu har vi i alla fall beställ en operation för sondmatning hos en ambulerande läkare på Pärlmarknaden. Vi fick den till ett riktigt bra pris genom att pruta ordentligt. Vi fick t o m med en mixer att köra frukosten i … ..:-)

Vi tog därefter farväl av våra vänner och önskade varandra lycka till på sina respektive resor. Gick sen upp på rummet och fixade det sista med våra väskor. Vi tar med 3 st av fyra till Taiyuan och lämnar kvar en på hotellet och som innehåller sådant vi inte har speciellt stor nytta av i mötet med Lillebror. Att vi troligtvis hade övervikt var något som vi sa att vi får ta. Maxgränsen är 20 kg per person men 1 kg övervikt skulle inte kosta mer än ca 24 sek så det var inte vi tog någon större hänsyn till. Dock visade sig det ändå att vi klarade all väskor med ca 300 g tillgodo

Till flygplatsen åkte vi i en minibuss med familjen Byström, Anette, Göran och deras tidigare adopterade dotter Filippa (8 år). Även de ska adoptera från samma barnhem som oss, en liten flicka på 11 månader. Kan väl säga så här att det är tur att man slipper att köra i den här staden…. Cyklarna som tidigare kännetecknade kinesernas transportmedel har nog alla (!)bytts ut mot bil. Cyklister ser man överhuvudtaget inte mer här och det är inte att undra på – de hade inte överlevt många meter i den här trafiken. Något annat märkligt med trafiken är hur deras blåsljusfordon framförs. Är väldigt vanligt, för att inte säga alltid, som de framförs med blåljusen påslagna. Som om det var något grej… Skulle INTE gärna bli sjuk här… Dels så är det sjukt mycket trafik men även för att om ambulansen kör med blåljusen påslagna så bryr sig ingen. Även om de skulle göra det så är det ingenstans att ta vägen om man skulle vilja försöka underlätta för den.

Nog om trafiken… Vi kom i alla fram helskinnade till flygplatsen, terminal 2, och fick hjälp med incheckningen av vår tillfälliga guide Maggie. Hon var nog den som bäst behärskat engelskan. Kan nästan tro att hon studerat det utomlands då det nästan var med brittisk accent. Innan vi kom fram till incheckningen hann Bosse dock med att skrämma upp Anette ordentligt.

Anette: Ja, nu går Göran ut för att röka igen…
Bosse: Ja, men det är väl inte så farligt – för du har väl biljetterna??
Anette: Biljetterna? Har ni fått biljetter?
Bosse: Ja, det fick vi när vi checkade ut från hotellet i Beijing. Men det fick väl ni också?
Anette nu med en hysterisk blick och nästan skrek: Neeeej!! Vi har inte fått några biljetter. Men herregud – fck ni verkligen det?

Nu kunde dock inte Bosse, eller rättare sagt vågade inte, dra det längre utan erkände att han bara hade skojat….. Kan väl säga att hon drog en lättnaden suck….. Hade inte varit roligt att bege sig tillbaka in till Beijing och missat planet och allt….

Hur som helst – genom säkerhetskontrollen och som vanligt tjuter det när Bosse går igenom – även för Helena. Men det som det tog längst tid för var för familjen Byström.. De hade slängt ner en hel del elektronik i en av sina väskor och den fick de plocka upp ett par gånger och köra om. Dessutom hade de även glömt en cigarettändare i väskan vilket är riktigt ajabaja..

Något vi reagerade över alla var att det nästan var mer säkerhetsvakter än passagerare. Helt otroligt mycket personer som det stod ”Security” på. Vet inte om det är normalt, om vi kom vid något speciellt tillfälle eller om de bara hade hört att det var ett par Vikingar på besök

Resan till Taiyuan tog i alla fall ca 50 minuter att genomföra. Hade vi tagit tåget, som en del familjer fått göra tidigare gånger, så hade det tagit ca 6 timmar. Tack och lov så fick vi flyga istället för att sitta så många timmar på ett tåg när vi ska tillbaka till Beijing. Hade nog inte varit något som vi tror vare sig vi eller våra söner skulle uppskatta. Inte med tanke på att standarden på tågen är lite annorlunda än mot hemma.

På flygplatsen möttes vi av vår nya guide Hellen och som ska hjälpa oss under tiden här i Taiyuan. Hon visade oss ut till en väntande minibuss och tog oss därefter till vårt nya hotell som heter Shanxi Grand Hotel. När vi blev visade våra rum så trodde vi först inte våra ögon – var nog ett av de bästa rummen som någon av oss haft. Kallas Executive Suite och kostade 1988 Yuan (ca 2400 SEK) per natt såg vi nu i deras prislista…. Är 2 st rum samt med ett badrum där det både är härligt badkar och massagedusch samt super spaceig toalett som låter när man sätter sig på den… Det bästa med rummet var dock… den lilla extra barnsäng man hade placerat ut. Tänk – det är bara en kväll till – sedan ska Lillebror (och som vi nu har ett namn till…) sova där. En näst intill overklig känsla. Man kan bara vända sig om och se på sängen så blir man varm i kroppen och känslosam. Snart, snart – ska han ligga där. Å, kära älskade efterlängtade son.

Rummet verkade även till en början ha betydligt bättre internet än i Beijing. Gick riktigt fort att först koppla upp sig men nu vet vi inte. Det går upp och ner verkar det som. Ibland är t o m ännu långsammare, hur det nu är möjligt, än i Beijing. Men vi vår väl se

Kvällen avslutade vi med gemensam middag med familjen Byström samt sattes oss och tog en öl och ett glas vin innan vi gick upp på rummen (vi hann även att inspektera poolområdet vilket fick godkänt av Isac.. ). Alla är nog lite slitna nu efter resan och all spänning vi står för nu.

Så nu säger vi god natt härifrån Taiyuan – sov så gott

Bosse, Helena och Isac